söndag 30 juni 2013

ringen

1 kommentarer

Overkligt att vara tillbaka, men fint att Nicole, Anders och Linus åkte ända ut till flygplatsen i Skavsta för att möta upp mig när jag landade kl 11 idag. Vänner för livet och stunder man aldrig vill glömma. Tror jag aldrig kommer vänja mig helt vid att det går så snabbt att byta miljö...en sekund är man i Gdansk och plugg och anatomi och allt sånt där är hela ens vardag - men sen på bara 50 min kan man flytta sig tillbaka till Sverige och allt är som det var förut (?)

Köra bil, äta gifflar och kebab, en rundtur i täby med vänner, ett samtal på parkeringen och en knasig biltur med massa "Den är klarrrrrrr". Och vips så var man tillbaka för kanske det härligaste sommarlovet någonsin, hittills.

Och det bästa just nu är att tiden känns som något oändligt. 



onsdag 19 juni 2013

19 juni / efter final i anatomi

4 kommentarer

Mina händer skakar. Jag springer runt i lägenheten. Och jag tänker...

Alla långa dagar i bibblan. Alla helger som försvann i böckerna. Alla kvällar då jag somnade med atlasen i sängen för att vakna kl 5 och plugga lite innan föreläsningarna. Alla dagar man trodde det inte skulle gå och alla gånger man kände att tiden inte var tillräcklig. Men nu är det över.

Jag klarade av sluttentan i anatomin på första försöket och kan inte vara mer stolt eller glad just nu. Inget känns omöjligt i det här ögonblicket. Ingenting.

Fatta att den svåraste kursen är över. Att man klarade sig förbi "filtret". Tror inte riktigt jag insett vad det här innebär. Nu ska jag lägga mig på golvet och lyssna på musik. Sen ska jag plocka upp alla post-its som ligger utspridda runt hela lägenheten. Böcker som ligger öppna i köket, i sängen, på soffan och på mikron. Anteckningar som kan hittas överallt, även bland skorna eller i garderoben.

Denna lättnad.

tisdag 18 juni 2013

Va in niz bogzarad / This too shall pass

0 kommentarer

Ja ja ja. Hej! Det var länge sen. Väldigt länge sen. Och även fast jag skrev att jag kommer tillbaka till Colour efter tentorna så känner jag för att skriva något -just nu-, även om det bara är några rader.

Adrenalinet rusar genom mig just nu, för jag har precis fått reda på att min praktiska sluttenta i anatomi (som jag gjorde för tre timmar sen) gick bra och att jag blivit kvalificerad för att skriva teoridelen imorgon. Och så tänker jag också på att slutet av T2 närmar sig och den där stora molnet av ångest som alla pratat om sen dag ett håller på att passera, att det går bra. Och det är mycket viktigt att komma ihåg att uppskatta såna här ögonblick, det kanske är det viktigaste av allt. Att samla energi, inse att jag aldrig igen kommer behöva springa igenom den där "tunneln", aldrig mer kommer behöva räkna sekunderna eller känna pressen att jag behöver identifiera en struktur på under 45 sekunder.

Kanske betyder den här vinsten lite extra mycket för mig, efter att en av mina närmaste släktingar gick bort för nästan två veckor sen efter en 10 år lång strid mot cancer. En otrolig inspirationskälla, och ett citat jag alltid tänker komma ihåg:

"Va in niz bogzarad" / "This too shall pass"