onsdag 19 september 2012

Om avskedskvällen

I lördags hade jag en avskedsmiddag innan min resa till Gdansk. Många nära och kära hade samlats hemma hos mig för att äta, hänga, skratta och säga ett tillfälligt hej då. Kvällen jag hade gått runt och tänkt på i flera dagar blev så otroligt lyckad. Om jag kunde ändra på något så skulle jag gjort massor av kloner av mig själv, så jag hade haft mer tid att prata med var och en. Men i ärlighetens namn så tror jag inte kvällen kunde blivit trevligare. Förbered er på en riktig fet fotobomb. 

Skål och hej! 

Linda och Carro

Oscar och Thomas

Jakob och Chudi

Helen

Jesper och Cecilia

Sharon och Alisa

Emma

Nicole och Anders

Kevin

Thomas, Johan och Jakob

Efterääääääätt omnomnomnom

Banafsheh, mamma, Richard och pappa

Sen ville min kära far att vi skulle ta en stor gruppbild (inte hoppbild). Här förbereder vi oss. 


Pappa sprang runt hela kvällen med vår old school-kamera.

Ze boyz

Ze gangsters




När klockan började närma sig sent blev vi färre och färre i huset. Till slut var det Anders, Nicole, Viktor och jag kvar. 

Kvällens "känsla" hängde fortfarande kvar i vardagsrummet samtidigt som vi kröp ihop i sofforna och lyssnade på Closer av Joshua Radin.

Jag tyckte att det var dags att sätta på sig något bekvämare, så jag sprang upp till sovrummet och hämtade (typ?) matchande pyjamas till oss alla. Så här glad blev Viktor. 

Och här är en bild på mig tagen typ 05:20, precis innan jag däckade i soffan. 






Nu har resan blivit så -verklig-. Innan middagen hade min flytt varit så abstrakt, men i helgen insåg jag allt. 

När vi satt där på köksgolvet kl tre på morgonen och pratade om vänner och kvällen så insåg jag att jag delar en unik och speciell story med alla som hade varit där. Saker man gjort tillsammans, utmaningar och ups/downs som format ens vänskap - och som aldrig borde glömmas. Det hela blir faktiskt otroligt vackert när man inser hur lite man egentligen kunde påverka när det gäller vilka man lär känna, men att den lilla chansen som existerade ägde rum (typ att man valde en viss plats att sitta på en viss dag) och gjorde att man fick en vän för livet. Till exempel att man valde att skriva en uppsats för en organisation man inte visst mycket om alls, som senare ledde till otroliga EUP-upplevelser. Eller att man valde spanska 1 istället för tyska 3, som ledde till många fina vänner. Eller att bara säga ett "hej" i sjuan innan första mattelektionen. Små beslut som vi inte tänker på som leder till något stort. Bara en tanke som slog mig, när vi satt där på köksgolvet kl tre på morgonen.

Kanske blev det också lite svårare att lämna Stockholm...Det här sammanfattar en kväll med de finaste vännerna någonsin. Shout out till resten av er som inte kunde vara där, men ni ska veta att vi saknade er.

Foto: Jonas Stendahl, Cecilia Tengberg, Kevin Thylin, Viktor Holm, Abolfazl Hosseini & Arad Hosseini
Nikon D90 & Polaroid 636 Close-up / PX 680 Color Shade COOL 
Stockholm, Sverige

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar