fredag 24 augusti 2012

"Sad, sad day in the history of Kodak"


Nyheter om att Kodak ska sälja den delen av företaget som har hand om filmproduktionen får mig att rysa, för vad vore en värld utan möjligheten att fota analogt? Ett företag som grundades för 130 år sedan och som nu ska "sälja sin själ som Polaroid". Jag vill kunna hoppas på att köparen fortsätter hålla produktionerna vid liv, men just nu känns det lika rimligt att Kodak-filmer fortsätter att produceras som att kräva att få se ett stjärnfall och faktiskt lyckas.

Men ikväll lägger jag mig sent som vanligt och kanske vaknar man imorgon och får veta att allt plötsligt löste sig under natten som gick. Eller så vaknar man och får veta att de filmrullar man har i kylskåpet inte kommer räcka så himla länge. Plötsligt verkar all mängd film "för lite". Springa och köpa film? Where to begin? Kanske finns det inte plats för film i vår "åh-allting-ska-vara-digitalt-perfekt":a-värld. Där företag bara vill tjäna pengar, fast så kanske det alltid har varit? Ja, det har det nog. Istället för att uppmuntra alla derpbilder som läggs upp på Instagram (är med och bidrar själv, jag vet) så kanske man kan erbjuda en hjälpande hand till Kodak. Det här är som "natural selection" fast för fotografering. Jajajajajaja alla vet att digitalt ändå kommer vinna kampen till slut och även om Kodak överlever den här striden så kommer det en till, en ännu värre, runt nästa hörn. Men jag vill verkligen inte att film ska försvinna...om det ändå fanns något man kunde göra. Blir så frustrerad. Blir så besviken och ledsen.

#Believeinfilm

Foto: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Kodak Ektar 100
Beijing, Kina



2 kommentarer: