onsdag 23 maj 2012

En vilsen själ, ett djupt andetag, en förväntansfull tystnad och ljudet av en nyckel som öppnar ett lås...


Hej tomma kvällsgator i Stockholm
Som jag gillar så oerhört mycket
Min källa av lyhördhet
Min chans att ventilera och lätta på tankar som tynger ner mig
Men bara i några meter till
Sen sätter jag mig på tunnelbanan
Linje 14 mot Mörby Centrum
Musiken kommer få mig att drömma mig bort mellan alla tunnlar
Till något jag skapat
Till en värld, en dröm, som aldrig kommer existera
Men rulltrapporna står stilla och kanske gör hela världen det också
I väntan på att det här ögonblicket ska vara över
I hopp om att när rulltrapporna sätter igång igen så kommer allt vara löst
Ja, alla de där små problemen som man själv tillåter bli större
Fast även det är en lögn
Varje lögn blir lite svårare att förbise
Varje lögn blir lite mer lik verkligheten
Ända tills vi gått runt och tänkt på det så mycket att vi börjar se lögnen som det som "borde vara"
Men sen så inser jag; vem skriver jag det här för?
Är det för mig själv? För att andra ska veta vad som bekymrar mig?
Innerst inne, där jag är helt ärlig med mig själv, har jag kanske en tanke, ett syfte, som påverkar hur och vad jag skriver
Bara för att om jag någonsin skulle publicera texten, så skulle jag inte behöva redigera bort lika mycket
Och det grundar sig troligen i att jag, precis som alla andra, i någon grad värdesätter vad andra tycker och tror om mig
"Du ska ju skriva för dig själv, inte för dina läsare. Det är då det blir kul att läsa liksom."
Och det är stämmer ju till ca 100000%
Men när jag skrev i en vanlig journal igår så skrev jag så ärligt
Sket fullständigt i om någon skulle plocka upp boken och läsa dess innehåll
Och ärligheten gjorde att det blev så fint och verkligt, i alla fall för mig
För ingenting ignorerades, alla tankar skrevs ner och det kändes rätt
Men men men
Även de tomma kvällsgatorna i Stockholm tar slut
Och jag befinner mig på linje 14 mot Mörby Centrum, på väg hem.

Det här ska vara mitt första steg mot att skriva och publicera sånt som jag vill ha här på sidan. Ska sluta med att försöka sätta mig in i andras huvudet och försöka lista ut vad de kommer tro. För ärligt talat, om man följer en sida, blogg eller vad det nu kan vara, så läser man väl den för att man är intresserad av just skrivarens tankar? Och inte vad skrivaren tror att läsarna tror och alla andra tror och Inception tror och mycket tro här känner jag.

Foto: Arad Hosseini
Instagram

1 kommentar: