söndag 29 april 2012

Hamburger maniac

3 kommentarer

Hemma från Linus födelsedags-hamburger-maniac! "Limp Da Pimp" fyllde 21 idag och vi samlades hos Chudi för att fira honom, snacka om gamla minnen från flera år tillbaka, första intryck och massa annat. Dessutom gav jag en liten crash course i hur man fotograferar eftersom hans födelsedagspresent från familjen var en Canon EOS 550D (aaaaah hoppas jag inte minns fel nu!). Vet inte riktigt hur det gick med min pedagogik, men förhoppningsvis minns du något, heh.

Foto: Arad Hosseini
SX-70 / PX 600 Silver Shade UV+ (ND filter, 2 stops dark) 

lördag 28 april 2012

After everything we've been through

0 kommentarer


Första mamma sa när hon såg bilden:
"Oj, det är som att kolla på en bild av sina farföräldrar..."


Hur sammanfattar jag den senaste tiden? Skrivkramp. Lite uppdateringar. Bilder som inte lämnats in för framkallning och en hel bunt av originalbilder från Polaroid. Harry Potter. Sena kvällar där jag försökt skriva massa (och kanske lyckats någon gång). Fler idéer som jag vill börja jobba på. En positiv syn på framtiden och en sommar som jag verkligen ser fram emot. 


Foto: Arad Hosseini
SX-70 / PX 600 Silver Shade UV+ (ND filter, 1 stop dark) 

onsdag 25 april 2012

The midnight train

0 kommentarer

Photo: Arad Hosseini
Hasselblad 503 CW / Ilford Delta 3200 (pushed 6400)

lördag 21 april 2012

Oväntat besök

3 kommentarer

Så igår överraskade jag mamma på jobbet ute i Huddinge! Kvällen innan försökte jag ställa några "listiga" frågor för att lista ut exakt var på sjukhuset hon skulle befinna sig vid en viss tidpunkt, men det enda jag fick ut var att hon var husjour och sprang runt lite överallt. Allt slutade med att jag åkte ut med pendeln och ringde mamma på mobilen när jag befann mig inne i byggnaden, samtalet gick ungefär så här: 

'Allå salam.' jag
'Salam maman, chetori?' Hur mår du?
'Khobam, merci. Koja hasti?' Jag mår bra tack, var är du?  
'Bimarestan, daram miram ghaza bekhoram. To chekar mikoni?' På sjukhuset, ska gå och äta lunch. Vad gör du? 
'Manam toje bimarestan hastam, birone Pressbyrån' Jag är också på sjukhuset, precis utanför Pressbyrån.
'Chi?! Shochi mikoni???' Va?! Skämtar du???
'Haha shochi chera bekonam? Haminja vajhsadam!" Varför skulle jag skämta för? Jag står precis här!

Sekunder senare såg jag mamma sticka ut huvudet från en av dörrarna med telefonen i handen, och när hon såg mig brast hon ut i skratt. Det tog henne typ hela lunchen att inse att jag faktiskt hade kommit och besökt henne, så glad var hon. 


Efter lunch var det dags för rundvandringen. Jag fick se akutmottagningen på kirurgiavdelningen, akutrummen med alla coola instrument och fick hälsa på ca alla mammas kollegor som trodde att jag var hennes lillebror (???!!). Alla sa något i stil med 'Åh ni liknar varandra så himla mycket!' när de fick veta att jag är hennes son. Mamma blev såklart jätteglad av att få höra att jag liknade henne så mycket, mest pga att mina föräldrar i 20 år bråkat om vem jag liknar mest, så det här var en stor vinst för "Team Mehrabi". Fick dessutom se Huddinges "transport-robotar" som var hur badass som helst. De är som primitiva terminators som åker runt och transportera alla möjliga saker (de saktade ner/stannade så fort man gick framför dem + att de svängde som en chef när de skulle runt ett hörn).


Men det coolaste av allt var när jag fick följa med på en operation! Här är mamma minuter innan vi gick in i operationssalen. 


Mitt besök slutade med att jag träffade mina gamla kurskamrater från biomedicinprogrammet, som just nu har en kurs i cellbiologi. Kort efter vi sagt hej började Charbel rota i sin väska och drog fram ett paket med x2 polaroidpaket en efter en. Slutade med att jag fick 80 (!!!) st polaroidbilder! Helt otroligt. Ska testa dem så fort jag kan. 

Spenderade dagen med att för det mesta testa Instagram. Ja jag vet, bilderna är redigerade med olika filter. 

Foto: Arad Hosseini
Instagram

måndag 16 april 2012

In your head / Reflected reality

0 kommentarer
Jag dagdrömmer väldigt mycket. Musik brukar vara det som sätter igång allt, och när jag lyssnar på olika låtar så händer det ibland att hjärnan skapar massa massa berättelser, händelser, karaktärer - ja, ibland en hel långfilm!

Det började när jag hade köpt min första iPod i åttan, då jag en eftermiddag promenerade runt vårt kvarter i ungefär två timmar - utan att ens tänka på det. Sen dess har det blivit en vardagligt inträffande, och det kanske är en av anledningarna till varför jag inte kan vara utan musik alltför länge.

Ibland känner jag också att mina bilder reflekterar min personlighet på det viset, för när jag kollar tillbaka på vissa foton så känner jag att de påminner mig om en dagdröm eller en känsla som jag hade just då när fotot togs.

Tanken slog mig av en ren slump när jag häromdan satt och kollade på Harry Potter, och Dumbledore vände sig och sa:
"Of course it's happening in your head, Harry. Why should that mean that it's not real?"

Pluspoäng till alla som minns scenen utan att fuska.

Och det var väl min lilla tanke för dagen, kände att det hade blivit lite för många bilder utan något babbel.

Foto: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Ilford Delta 3200 (pushed 6400)

söndag 15 april 2012

The last flowers

0 kommentarer
Photo: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Fujifilm Pro 400

fredag 13 april 2012

Among birds

0 kommentarer
Photo: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Ilford Delta 3200 (pushed 6400)

torsdag 12 april 2012

Vinterkyla

4 kommentarer
Foto: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Ilford Delta 3200 (dubbelexponering - 6400)

onsdag 11 april 2012

tisdag 10 april 2012

The act of forgiveness

2 kommentarer
Photo: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Fujifilm Pro 400

måndag 9 april 2012

Flera dagar senare

1 kommentarer
Hej! Och jag vet. Dåligt med uppdatering. Linus & Jesper slutar inte klaga på skype, så jag tänkte att jag slänger iväg en liten uppdatering innan jag får en hel hög med bilder imorgon från labbet.

Jesper lägger till:
"Jag är ett totalt fail. Nej men skriv någonting roligt...vad har hänt under livet eller vad vet jag...Ja, det är allt jag vill tillägga...vet inte riktigt vad jag själv skulle skriva...What?! Men yeah jag har ingen aning what the fuck. Jag gillar inte att du sitter och skrattar alltså...jag tänker inte säga något mer. *Tystnad* Fuck you alltså."

Tack för ditt bidrag Jesper! Efter imorgon blir det mer regelbundna inlägg, lovar!

Ciaoz fo' nowz.

Foto: Arad Hosseini
Olympus OM2-N / Kodak Gold Ultra 400 (expired)

måndag 2 april 2012

Nyfikenhet och undran

0 kommentarer

Få ord har skrivits på senaste tiden som varit mina egna. Tror att det mest beror på att jag haft mycket att tänka på och när jag väl sätter mig ner för att skriva något så vet jag inte var jag ska börja...Men sommaren närmar sig och det betyder att Anders och Hong kommer hem, men att jag också kommer få chansen att besöka Daniel och Oscar i Kina. Det kommer bli fina månader, som faktiskt redan har börjat i och med att högskoleprovet är över. Igår skrev jag min första (andra om man räknar med dag 0) anteckning för 30 days of gratitude och har hunnit planera in massa saker att göra nu när allt gått tillbaka till det "normala".

Nästa vecka gäller det att hämta de sista rullarna som innehåller de sista 365 bilderna (plus en rulle som pappa hittade i ett skåp från typ flera år tillbaka!)

"Allting blir, ingenting är."
- Platon

Foto: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Kodak Portra 800

söndag 1 april 2012

Under the stars

0 kommentarer
"My heart broke on its shame and sorrow. I suddenly knew how much crying there was in me, and how little love. I knew, at last, how lonely I was.

But I couldn't respond. My culture had taught me all the wrong things well. So I lay completely still, and gave no reaction at all. But the soul has no culture. The soul has no nations. The soul has no colour or accent or way of life. The soul is forever. The soul is one. And when the heart has its moment of truth and sorrow, the soul can't be stilled.

I clenched my teeth against the stars. I closed my eyes. I surrendered to sleep. One of the reason why we crave love, and seek it so desperately, is that love is the only cure for loneliness, and shame, and sorrow. But some feelings sink so deep into the heart that only loneliness can help you find them again. Some truths about yourself are so painful that only shame can help you live with them. And some things are just so sad that only your soul can do the crying for you."
- Gregory David Roberts, Shantaram

Photo: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Kodak Portra 800