tisdag 27 mars 2012

Old vs New / Jakten på den bortglömda bluetooth-manicken

1 kommentarer



Foto: Arad Hosseini
Nikon D90 & Olympus OM2-N / Kodak Gold Ultra 400 (expired)

söndag 25 mars 2012

Long exposed thoughts

2 kommentarer
Har inte fotograferat något på fem dagar. Fem hela dagar. Och det har varit...ganska nice faktiskt. Som om mina fingrar och min hjärna äntligen får chansen att varva ner och bearbeta allt jag lärt mig. Den här bilden tog jag några dagar innan projektet tog slut; kvällen jag bestämde mig för att testa lite längre exponeringar med 'Bladen. Det händer ju lätt att man glömmer ställa in fokus...heh. Älskar vinjetteringen (de mörka hörnen) och lomo-effekten, även fast det är Portra-film.

Foto: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Kodak Portra

torsdag 22 mars 2012

"The golden, fate-filled moment"

0 kommentarer
"There's a kind of luck that's not much more than being in the right place at the right time, a kind of inspiration that's not much more than doing the right thing in the right way, and both only really happen to you when you empty your heart of ambition, purpose, and plan; when you give yourself, completely, to the golden, fate-filled moment."
- Gregory David Robers, Shantaram

Photo: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Kodak Portra 800

tisdag 20 mars 2012

Ett år senare - dag 365/365

2 kommentarer

Och så var man klar. Dagen jag trodde var långt borta har anlänt, och jag har spenderat förmiddagen med att preppa inför sista bilden. Känns så himla bra just nu, att jag vara klar och inse att man lyckades fota varenda dag i ett helt år.

Varje dag i ett helt år har jag gått runt och tänkt på vad dagens bild ska bli. Ibland har det bara följt mottot "ingen ångest, bara kul" - speciellt de dagar jag satt hemma och gjorde ca ingenting, men ibland har det varit så otroligt roligt att det rent av varit jobbigt att välja bort bilder bara för att "man redan har en bild för idag".

Det har, under hela året, bara funnits två olika typer av jobbiga stunder; den ena var när jag inte kunde hitta någon bra bild och kände mig allmänt tom på kreativitet, och den andra var när jag kände att jag hade tagit för många "bra" bilder som jag ville använda (som slutade med att jag efter många om och men valde en och försökte glömma bort att de andra existerade - en process som var mycket plågsam).

Dag 20/365 skapade jag mitt 365 album på facebook, responsen var minst sagt oväntat. Kommentarerna bara flög in - släktingar, vänner och gamla bekanta man inte hört ifrån på länge skrev kommentarer om bilderna som fick mig att bli helt röd i ansiktet. Samtidigt fick det mig att vilja prestera ännu mer och när folk började skicka meddelanden där de frågade om kameratips och annat blev jag så rörd att jag inte visste vad jag skulle göra. Ett litet tag senare fick jag också meddelanden från folk där de berättade att de hade blivit så inspirerade av mina bilder att de själva började ett 365 fotorprojekt, vilket var sjukt eftersom jag aldrig tidigare hade hört att mina bilder lyckats inspirera någon så mycket.

I början av våren, efter många om och men, så bestämde jag mig för att köpa en Canon AV-1 från tradera som jag suttit och dreglat framför i timmar. Jag ringde Daniel och bad honom hjälpa mig vinna auktionen. Någon gång mellan 01:00-02:00 på natten vann jag kameran och började hoppa upp och ner av glädje i huset. Mamma trodde jag var galen. Det jag inte visste då var att det lilla beslutet, som kostade mig typ 200kr, skulle komma att bli ett av mina bästa beslut någonsin. När jag hade framkallat mina första rullar film satt jag på tunnelbanan och kollade igenom papperskopiorna i extas. Tydligen log jag så mycket att de gamla damerna framför mig till slut frågade "Ursäkta, vi måste bara få veta vad det är du kollar på - du verkar så glad!" vilket slutade med att jag delade med mig av mina första bilder till två främlingar som var fashinerade över att "ungdomar fortfarande håller på med sånt nuförtiden."

I mitt första filminlägg, I mina händer finns liv, skrev jag:
Och jag insåg i det ögonblicket att det jag hade i händerna, de bilder jag hade skapat med min analoga kamera, var något otroligt. Det var något speciellt, i alla fall för mig. Bilderna innehöll något "verkligt", något man kunde ta på, känna och nästan...uppleva. Just nu känns det som om jag aldrig kommer kunna återgå helt till digitalt. Analog-fotografering har öppnat ett utrymme i mitt hjärta som jag inte kommer kunna stänga.

And boy was I right! Ända sen dess har jag inte kunnat sluta med film. Och nu, flera månader senare, har jag lyckats införskaffa flera superballa analoga kameror - däribland min drömkamera: Hasselblad 503CW. Den dagen asså...mina händer skakade av lycka när jag gick ut från affären...Mitt rum har fyllts av kamerarelaterade prylar och min vägg håller sakta men säkert på att täckas av Impossible Project och gamla Polaroidbilder. Däremot så tror jag att den kunskap som jag fått av att fotografera film som jag värdesätter mest är kunskapen/tänkandet att sakta ner när jag fotograferar och verkligen tänka efter. Att jag senare skulle hamna på Flickrs "Explore" med en av mina bilder, eller vinna en av Impossible Projects tävlingar, var...out-of-this-world...

Nu när jag kollar igenom mitt album så tänker jag på att det känns som igår jag stod framför spegeln i vår hall och tog första bilden, igår som vi var i Iran och hälsade på alla släktingar, igår som jag köpte min första rulle film, igår som hela projektet började och slutade. För det känns på ett sätt verkligen som jag har fotat för det här projektet hela mitt liv, samtidigt som jag upplever att det inte var mer än 24 timmar sen jag började.

Samtidigt inser jag hur mycket jag utvecklats som fotograf - och ärligt talat är det vissa gånger lite läskigt hur tydligt min stil har ändrats...och det känns lite som jag börjat hitta en stil som jag trivs med och som verkligen är min egen. Bilderna börjar få en "djupare" mening och vissa av bilderna jag lyckats ta är jag faktiskt riktigt riktigt riktigt stolt över.

Så vad händer nu med fotograferingen? Jag kommer fortsätta att ha med mig kameran varje dag, men kommer istället bara välja att fota när jag verkligen känner att jag vill ta en bild. Det kommer bli färre bilder, med högre kvalité!

Det har varit ett otroligt roligt år, inte minst utmanande. Slutsatsen är väl att man kan få ut så otroligt mycket om man verkligen pressar sig själv att hitta något varje dag. Fattar fortfarande inte att jag inte kommer behöva fota något imorgon, det känns helt surrealistiskt...vad gjorde jag innan projektet?! Lite synd att man måste sluta trakassera sina vänner däremot, det kommer jag sakna...meheh.

Men men, jag är otroligt stolt över att jag klarade det! Nu kan jag blicka tillbaka och se vad jag gjorde varenda dag, men framförallt kan jag nu skriva det jag väntat på så länge:

Day 365/365 - The end of a journey

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

söndag 18 mars 2012

3 years with Colour in life

1 kommentarer

GRATTIS COLOUR IN LIFE! Tänk, tre år! Har jag verkligen skrivit här så länge? Ingen ångest, bara kul eller? Härliga, ibland lite sorgsna, minnen har publicerats och jag lyckades/orkade t.o.m uppdatera från Iran i somras! Och så har alla, eller nästan i alla fall, 365 bilder publicerats här.

Senaste året har varit fullt av toppar och dalar, och du har fått vara med om allt. Jag har klagat, hurrat, ordbajsat och lidit av ordbrist under vissa perioder - men vet alltid att bloggen finns kvar och att jag, om det skulle behövas, bara kan skriva ihop ett inlägg och låta några tankar försvinna från mitt huvud till tangentbordet och viiiidare!

Så tack för det! Och tack till alla ni som orkar läsa vidare! Vill också tacka alla mina anonyma läsare, hej på er!

Nu för det räcka, måste ut och fota för dag 363!!!!!!!! WAAAAAAAAAH

Foto: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Kodak Portra 800

lördag 17 mars 2012

Om bloggen, 365, persisk nyår och Shantaram

2 kommentarer
Många saker inträffar de närmaste dagarna; Colour in life fyller hela tre år (!) imorgon, tisdag blir dag 365 av mitt foto projekt (vilket i sin tur betyder att jag fotat varje dag i ett år) och på onsdag är det persisk nyår. Det kommer vara en otroligt fin vecka. På tal om fina grejer, så läser jag kanske den bästa boken någonsin just nu, Shantaram. Har inte kunnat lägga ner den sen jag började, men har också tvingat mig själv att inte läsa för mycket, just eftersom den är så bra. Använder en av mina Impossible-bilder som bokmärke, heh. Har många fina citat som jag ska publicera här så småningom.

Förresten så kanske man borde köpa en tårta för bloggen? Som ursäkt för att kunna äta den själv meheheheheheheheh.

Btw, idag är dag 362. Lite, om inte ganska, skrämmande är det ju faktiskt.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

fredag 16 mars 2012

Lost in thought

0 kommentarer


Photo: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW / Kodak Portra 800

torsdag 15 mars 2012

Vår och söndag i Åkersberga

0 kommentarer



Foto: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW /Kodak Portra 800

onsdag 14 mars 2012

Expired colours

3 kommentarer
Man vet aldrig vad man kommer få för resultat när man fotografera med en rulle som passerat sitt bäst-före datum, men jag är helt förälskad i resultaten från min första rulle av Kodak Gold Ultra 400 som jag hittade i ett skåp här hemma.

Foto: Arad Hosseini
Olympus OM2-N / Kodak Gold Ultra 400 (expired)

tisdag 13 mars 2012

Sju dagar kvar av 365

0 kommentarer
Och så närmar sig den 20e mars. Bara sju dagar kvar nu...sju. Av hela 365. Ska nog publicera ett fett stort inlägg nästa tisdag, eller någon dag efter. Det är ju persisk nyår snart också (21a mars), vilket betyder att telefonen snart kommer ringa mer än det vanligtvis gör!

Carro sa för några dagar sen att jag inte skulle låta de sista bilderna vara ett ångest-moment - och jag tänker faktiskt följa det rådet till 100%. Därför blir dagens bild, eftersom jag bara suttit hemma och pluggat, en Impossible-bild på min ärvda klocka och min kära Olympus. Överexponerad ja, men tycker den är soft ändå. Och sen kanske jag innerst inne vill ta mig igenom de svart/vita så jag kan börja fota färg, heh.

Om jag nu skulle ta en eftermiddagspromenad så tar jag med mig kamera. Vem vet, kanske hittar jag något intressant då...men om det inte skulle hända så är jag nöjd i alla fall. Har trots allt inte missat EN ENDA DAG (!!!) så jag känner att jag får lata mig lite.

Dagens tankar. Där är dem. Och så väcktes man 07:00, ungefär, i morse av att någon ringer och säger som hälsningsfras "AAAAAAALIIIIIIIIIIIIIIAAAAAAZ". Och då vet man ju genast var samtalet kommer ifrån.

Foto: Arad Hosseini
SX-70 med Silver Shade 600 UV+ (ND filter, 3 stops dark)

söndag 11 mars 2012

355

0 kommentarer
600-något till Danderyds sjukhus. Ca 01:40. Lördag.

Jag var precis på väg att sätta min fot på marken när någon ropade "Arad!" från andra sidan bussen. När jag hoppade av möttes jag av två figurer som jag genast kände igen, Adam och Gabbe. Min respons liknande något i stil med "Haha vaaaaa skämtar duuuu???" och sekunder senare var vi på väg mot Mörby och pratade om allt som hade hänt sen sist. Gabbe har jag inte sett på flera flera år, sist var nog...Kevingeskolan? Och Adam träffade jag kort förra våren, samma dag som han och Hanna stannade med bilen precis utanför Mörby station när de hade sett mig promenera - som också blev dag 26/365-bilden!

Den där tidiga lördagsmorgonen blev jag påmind om hur härligt det är att träffa vänner man saknat på oanade platser.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

lördag 10 mars 2012

Födelsedagsmiddag

1 kommentarer
Igår var vi bjudna på en födelsedagsmiddag hemma hos Jöhan!

Det bjöds på god mat och fint sällskap.

Även fast delar av det fina sällskapet bestämde sig för att gömma min mobil och låsa den i en timme.

Efter maten bjöds det på cheesecake med bla pepparkakor i!

Och vi pratade om allt från Kony 2012 till hur mycket man kan dra i sitt skinn. Djupa diskussioner, I know.

Sen var det plötsligt någon som bankade på fönstret utanför och ville in i värmen. Då var det äntligen dags för presentöppning!

Och sen avslutade vi kvällen med några feta dueller i Dance Central.


Har för övrigt äntligen lämnat in några av mina exponerade rullar för framkallning, får dem i veckan. Och det är lite overkligt, för mig i alla fall, men idag är det faktiskt dag 355. 10 dagar kvar. 20e mars.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

torsdag 8 mars 2012

KONY 2012

5 kommentarer

"Nothing is more powerful than an ideas whose time has come."

Spread the word! Make Kony Famous!

söndag 4 mars 2012

16 days left & 30 grateful

1 kommentarer
Med bara 16 dagar av mitt 365 projekt börjar jag både känna en glädje, men också lite ångest eftersom jag fortfarande inte vet vad sista bilden ska bli (och det känns som det borde vara något "bra"???). Vet inte, men igår skrev jag mitt första inlägg på mitt nästa projekt, 30 days of gratitude, även fast jag börjar med det i april (ibland får man fuska). Kommer troligtvis skriva på engelska, men har inte bestämt mig än. Kanske borde man göra hela 30 grateful projektet med polaroidbilder?

Day 0.
Today I'm grateful for kind strangers that teach us valuable lessons and ask nothing in return.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90 (HL-N)

fredag 2 mars 2012

Om att längta tillbaka till värmen och glädjen

2 kommentarer
Längtar tillbaka till Iran, särskilt efter att ha pratat med Daniel som blev bjuden på middag ikväll hemma hos mina släktingar i Tehran. Efter samtalet hade alla vi här hemma en sån längtan att vi inte kunda göra något annat än att åka och köpa lite persisk kebab för att minska saknaden. Men oavsett hur mycket kebab man äter så saknas den där värmen och glädjen som rummet fylls av när vi samlas. Hursomhelst så är Daniel hemma (igen!) i några timmar mellan Iran och Kina imorgon, så då ska vi träffas och han ska få berätta allt om hur det var att åka skidor i Iran!!

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90