onsdag 29 februari 2012

Two nights ago

1 kommentarer
Home: "Dreams of a home symbolize domestic stability. The shape, size, and decor of a home is often how you see yourself. If you dream of your childhood home, then it represents either nostalgia or unresolved childhood issues. If it is your future dream home, then it represents a positivt outlook on the future."

Earthquake: "Dream of an earthquake represents enormous change and transformation taking place in the foundation of your life. Your beliefe systems are being rattled, perhaps so that you can find what is truly solid within you."

Tsunami: "Dreams of a tsunami represent an enormous emotional catharsis. You are undergoing a massiva, radical, and quantum change, physically, mentally, and spiritually."

Absence: "Dreams of the absence of someone you love denote that you are grieving and/or processing a loss and/or transition in your relationship. They are also a reflection of your feelings and attitudes about commitment and a message to become more present in your life."

Blue: "Dreams of the color blue symbolize clarity, peacefulness and truth."

Interpretations quoted from the book "I had the strangest dream - The Dreamer's Dictionary for the 21st Century".

Photo: Arad Hosseini
Nikon D90

lördag 25 februari 2012

Day 342

2 kommentarer
Hurra ännu en bild som är tagen från mitt fönster! Nej men seriöst så var solnedgången igår så otrolig att jag var tvungen att fotografera den, oavsett hur många liknande bilder jag har. Har också några bilder från samma stund fångade på film, men har inte haft tid att lämna in mina tre rullar för framkallning.

Btw, idag är dag 342 (bild: dag 341). Känner att jag snart fotograferat varenda hörn av Stockholm, även fast jag vet att det är en stor fet lögn. Kanske är det bara en ursäkt för att jag lider av "writer's block" fast med foto?

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

fredag 24 februari 2012

Om att skriva något varje dag

1 kommentarer

Mycket har hänt de senaste dagarna, men det viktigaste var att jag fick tid att hänga med Daniel! När vi i förrgår gick till Susanne och Christer för ett ärende åt Oscar kom vi in på ett samtal som handlade om ett projekt som liknar
"30 days of gratitude" - där man alltså skriver ner några rader varje dag om något som man uppskattar. Daniel kanske kommer köra en 365-version av det, men jag tänkte att hela april ska jag skriva ner något varje dag här på bloggen, någon rad eller så, om något som fick mig att le. Ska bli kul!

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

onsdag 22 februari 2012

A film camera, a persian carbet, Mylo Xyloto & the end of my facebook

2 kommentarer
Igår skrev jag min sista facebook-status! Bestämde mig för att sluta använda sidan, men låta kontot vara kvar, tills vidare. Varför? Tog för mycket av min tid och hälften av alla gångerna jag öppnade sidan visste jag inte varför jag gjorde det - så det blev liksom som ett obehagligt beroende. Skaffade facebook 2007... tänk så sjukt att så många dagar av ens liv finns på en enda sida. Och nu då? Ja, nu känns det bra! Otroligt bra, faktiskt. Ses på andra sidan.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

tisdag 21 februari 2012

Den "upp-o-nervända skogen"

0 kommentarer
Daniel är in town och vi hänger de sista dagarna innan han åker iväg till Iran för att åka skidor och sen vidare till Kina. Vet att jag inte skrivit mycket den senaste tiden, men har varit så tom på ord. Tänker en massa och så, på mycket, men inget jag känner att jag kan/orkar formulera i ord.

Idag är dag 338. 27 dagar kvar.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

söndag 19 februari 2012

"Believe in film"

0 kommentarer
Bloggen "Believe in film" publicerade en bild som jag skickade in! Tryck här för att se inlägget.
Foto: Arad Hosseini
Olympus OM2-N / Kodak Portra 800 (pushed 3200)

fredag 17 februari 2012

Lights at the end of the world

2 kommentarer
Photo: Arad Hosseini
Olympus OM2-N / Kodak Portra 800 (pushed 3200)

torsdag 16 februari 2012

Winter thoughts

0 kommentarer

Photo: Arad Hosseini
Olympus OM2-N using Kodak Portra 800 (pushed 3200)

tisdag 14 februari 2012

Avskedsfest för Oscar och Daniel

0 kommentarer
I lördags var det dags att festa tillsammans med grabbarna en sista gång innan deras resa till Kina. Folk från hela landet hade samlats hemma hos Daniel för att fira! Kvällen började starkt med Munchkin (tror vi sammanlagt lyckades köra hela tre Munchkin-omgångar på en och samma kväll)

Koncentrationen var på topp eftersom alla visste att det var sista chansen på ett bra tag att vinna och kamma hem titeln "Munchkin Master".

Sakta men säkert rullade gästerna in och vi bytte till Orangino. Daniel sprang runt med sin Instax Mini 7s och jag med min Polaroid 636. Bordet täcktes snabbt med instant-bilder.

Oscar.

Jessie & Louise.

Daniel hade förberett alla sorters olika drinkar med sitt bartender-kit. Det bjöds på Appletinis, Mojitos, Margaritas, MangoMargaritas (!) och mycket mer.

Jessie och jag.

När kvällen började luta mot sitt slut insåg vi att det inte var många timmar kvar innan grabbarna skulle lämna Stockholm. Efter att de första gästerna hade lämnat bestämde vi oss för att ta en promenad över Ösbysjön.

03:00 hade de flesta åkt hem. Henrik, Johan, Oscar, Daniel och jag var kvar och vi bestämde oss för att köra ett sista Munchkin-spel. Någon gång vid femtiden hade vi flyttat oss tillbaka till sofforna där vi satt och kollade på oklara youtube-klipp samtidigt som vi somnade 10min var i skift i väntan på den första roslagsbanan. Och sen kom den konstigaste stunden; när det var dags att säga hej då, eller snarare "vi ses om några månader". I sommar besöker jag nämligen killarna i Kina. Så lätt slipper ni mig inte!

Men tills dess, om ni får chansen att läsa det här, önskar jag er all lycka. Kommer sakna er så otroligt mycket.

Foto: Arad Hosseini & Henrik Berg
Nikon D90 & Polaroid 636 Close up med PX 680 Color Shade Gold Edition

måndag 13 februari 2012

A walk to remember / The departure of two close friends

0 kommentarer
En midnattspromenad över Ösbysjön. Konversationer om de kommande månaderna och minnen från 12 år tillbaka som fyllde en med nostalgi. 12 år. Två nära vänner. Och vi skrattade och pratade som om inget skulle ändras dagen efter.

Mina första tankar om avskedsfesten i lördags och dag 329s bild. Ett fotoprojekt som snart är slut och insikten att livet är...fyllt av ögonblick då man bara saknar.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

fredag 10 februari 2012

Every night she waits

3 kommentarer
Photo: Arad Hosseini
Hasselblad 503CW using Ilford Delta 3200 (pushed 6400)

torsdag 9 februari 2012

Coffee, Stockholm & a flamboyant kikoy

5 kommentarer
Igår så hängde jag med Charlie & Richard! Våra diskussioner förde oss till Kina, Australien, Bali, New York, Transsibiriska järnvägen och Nairobi, förstås. Sabbatsår, framtidsplaner,TED-konferenser, resor och förväntningar. En riktigt trevlig eftermiddag. Dessutom testade jag min SX-70 för första gången! Bilden är lätt en av de coolaste Impossible-bilderna jag tagit.

På senaste tiden har jag känt mig otroligt distraherad av min mobil, nästan som jag alltid varit "on call". Så jag har bestämt mig för att lägga undan den under dagarna. Kommer därför inte kunna nås på flera timmar, men känner att jag behöver lägga den ifrån mig lite. Dessutom funderar jag mer och mer på vad jag ska göra med min facebook. Ska dra ner på aktiviteten och se vad jag gör efter den 21:a mars. Idag fyller åtta personer år, jag känner igen ca fyra (tre?) av dem.

Foto: Arad Hosseini
SX-70 med PX 600 Silver Shade UV+ (ND filter, 2 stops dark)

tisdag 7 februari 2012

Om att vara hemma och känna att inget annat än det man gör just nu är viktigt

0 kommentarer
Dagens tankar. Att "ligga i selen." Edwin Land och Steve Jobs. Kameror och film. "Och världen skälvde". 60-talet. New York. Aforismer och annat. En lugn stund och en undanlagd mobil. Tystnad. Dag 324.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

måndag 6 februari 2012

Top five regrets of the dying

0 kommentarer

Vanligtvis brukar jag inte kopiera hela texten och klistra in dem här, men den här gången tänker jag göra ett undantag för den 'forskning' eller erfarenhet som den australiensiska sjuksköterskan Bronnie Ware har lyckats erhålla med hennes bok "The top five regrets of the dying". Hennes anteckningar/slutsatser gällande vad folk ångrar med sina liv när de ligger på sin dödsbädd är något att tänka på. Artikeln hittade jag på Guardian, här är länken.

"1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.

2. I wish I hand't worked so hard.

This came from every male patient that I nursed. They missed their children's youth and their partner's companionship. Women also spoke of their regret, but as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.

3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendship the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.

5. I wish that I had let myself be happier

This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content, when deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their lives again."
- Bronnie Ware


Något att tänka på. God natt.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

Fyra minnen till väggen

0 kommentarer




Impossible-filmer må vara oförutsägbara, vissa gånger tom bara jobbiga, men när det blir rätt blir det otroligt fint. Plus att de pryder min vägg, så vill inte klaga! Här är fyra bilder som tagits med deras "Gold Edition"-film. De blir betydligt mörkare än de jag brukar använda, även fast jag justerar exponeringen...Nåja, till slut lär jag förstå hur det hela ska göras. Och har faktiskt ingen aning varför bilderna har skumma märken på dem...

Avslutar med ett pratminus från Edwin Land:
"Don't undertake a project unless it is manifestly important and nearly impossible."

Foto: Arad Hosseinin & Mahboubeh Mehrabi
Polaroid 636 Close up med PX 680 Color Shade Gold Edition

söndag 5 februari 2012

322

0 kommentarer
Idag insåg jag hur snabbt tiden egentligen går, och hur konstigt det känns när man går tillbaka till en plats man inte varit på sen två år tillbaka. Fick däremot träffa många fina vänner idag och drömde mig tillbaka till den 31:a januari 2010. Tänk också att Daniel och Oscar åker till Kina om bara en vecka. Hur sjukt?

Btw, idag är dag 322 (bilden är dag 321).

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90

torsdag 2 februari 2012

Frusna tankar

0 kommentarer

Att det snart gått ett år alltså...läskigt. Lovar att skriva mer snart. Har massa att skriva.

Foto: Arad Hosseini
Nikon D90