måndag 20 juni 2011

Sommartankar


Känns som evigheter sen jag delade med mig av en tanke
så jag tänkte dela med mig av mina sommartankar
och kanske några löften.

Om några veckor åker jag till Iran. Det känns helt underbart att äntligen få åka tillbaka, men lite pirrigt också. Har längtat så efter Teheran-lukten och värmen på ett underligt sätt - det är så svårt att beskriva, men det känns som en del av en saknas. Och man inser, sekunden man går av planet, precis vad det är man saknat. Samtidigt blandas resan, eller ankomsten, med sorg eftersom man inser att någon, för alltid, har lämnat en. En sanning man så effektivt lyckats undgå i Sverige, man inser inte att någon inte längre finns kvar när man väl åker tillbaka...som om man bodde i en annan värld. Kanske är det så att man innerst inne, hur ologiskt det än är, hoppas att allt, på något skumt sätt, pausas så fort man åker tillbaka hit och fortsätter när man åker dit.


Min sommarläsning hittills har varit den väldigt populära och eftertraktade boken The Element av Sir Ken Robinson. Hade turen att på slump gå in bokhandeln en dag och märkte att det fanns ett ex kvar! Köpte direkt. Här är några minnesvärda citat från boken:

"Sometimes being wrong is just being wrong. What is true is that if you're not prepared to be wrong, you'll never come up with anything original."

"The Element has two main features, and there are two conditions for being in it. The features are aptitude and passion. The conditions are attitude and opportunity. The sequence goes something like this; I get it; I love it; I want it; Where is it?"


"One of the enemies of creativity and innovation, especially in relation to our own development, is common sense."

"He realized that it was possible to do this, and that he was going to do it. He began to separate from the crowd and to merge with his tribe."

"Hosseini's pursuit of his most intense interests, even while he was working hard at another profession, transformed him in profound ways."

Och sen mitt Projekt 365 som jag ständigt tänker på. Det som är så otroligt, och som jag aldrig förväntade mig, är feedbacken och responsen jag fått. Det här ämnet är nog ett inlägg i sig, men jag kan inte rå för att bli smickrad när folk berättar att de blivit intresserade av fotografering efter det sett projektet, eller att de själva startat ett Projekt 365, eller att de beskriver det så här:

"The true beauty you can hold in your camera is life and the world itself. The world is created with perfection, so I admire your project."

Särskilt när det kommer från folk man inte träffar regelbundet/inte träffat på länge, då känns det som om de genuint kände att projektet tilltalade dem. Men som sagt, det är ett inlägg i sig.

Mitt barndomsinlägg är väldigt försenat. Det beror mest på att jag inte hunnit skriva klart allt, inte vet hur jag ska skriva klart allt eller hur jag ska publicera all texter och bilder. Kanske borde man dela upp det? Hursomhelst, den här bilden är till för att påminna mig om att jag ska jobba på det.

Och det var mina sommartankar, i alla fall tills vidare.

Foto: Arad Hosseini & Abolfazl Hosseini

3 kommentarer:

  1. ljuva 90-tal

    //cathrine

    SvaraRadera
  2. ja det verkar ganska nice ;>

    SvaraRadera
  3. sööööööööööööööööööööööööööt

    SvaraRadera