torsdag 12 augusti 2010

Saknar



Syskon är underskattade.

Folk tror oftast att "Fan vad nice det måste vara att vara ensambarn". Jag ryser lite varje gång jag hör det, kollar lite på personen och hoppas på att något tecken av att personen skämtade ska visa sig...men jag väntar förgäves. Visst, jag lovar att ni kanske bråkar lite då och då eller blir lite irriterade på varandra. Ni kanske befinner er i en situation då ni verkligen inte fattar hur den andre kan tänka som han/hon gör. Eller så kanske ni är bästa vänner!

Men det finns faktiskt något oerhört värdefullt med att vara syskon. Eller så känner jag. Tänker inte berätta vad det är, ni får lista ut det själva och förstå vad jag menar på egen hand om ni inte redan gjort det!

Avsaknaden av ett syskon är kanske det jobbigaste som finns. Tydligen är det sånt jag kommer att tänka på en sån här torsdagskväll. Att vara ensambarn är inte "Fyfan vad nice!!!" För ett tag sen, innan oförklarliga händelser ägde rum som fick allt att slängas omkull och ändras, så fanns det en person jag kunde kalla för syster. Stora syster, faktiskt. Våra päron hade känt varandra innan vår födsel, eller iaf min. När det väl var min tur att säga hej till den här världen så var du bland de första jag lärde känna. Vi visste ju det knappast då men genom åren som följde skulle vi ha extremt roligt tillsammans.

Du är 3 år äldre än jag, så jag fick ta del av händelser i ditt liv som snart skulle komma att äga rum i mitt. Desto äldre vi blev desto mer diskuterade vi, gav stöd men också varningar...saker man bör undvika. Första skivan jag någonsin gick på var din, en oförglömlig kväll där jag fick se konsekvenserna av att inte kunna lambo-texten.

Jag vet inte när vi började kalla varandra för syskon, men det kändes som det mest självklara någonsin.

Dessvärre, som jag sa, hände lite grejer, saker jag inte riktigt förstått helt även idag, som tvingade bort oss från varandra. Och sen blev det bara tyst...

Efter 19 år blev det bara tyst...

"Det innebär att hennes existens var så viktigt för dig, att du kände dig så trygg med henne och därför kunde kalla henne för din syster."
Yup...
Oavsett vad som hade hänt kunde vi prata om det
Äta tomat med salt, eller typ salt med tomat (ler)
Kolla på Ice Age och dö av skratt
Spela piano
Hon var...
"Mest av allt är jag ledsen över Arad och Xs relation"

Så jag hoppas ni förstår, hoppas ni inser, att syskon är något speciellt. Och att det finns stunder då det absolut suger att vara ensambarn...

"Man inser sällan värdet av något fantastiskt förrän man förlorat det."

Foto: Arad Hosseini

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar