tisdag 8 december 2009

En vilja att hjälpa till



Plötsligt känner jag en energi. Något som måste alstras, användas till något som faktiskt betyder något. Jag vill hjälpa folk. Frågan är, vad kan jag göra? Vilka möjligheter finns där ute som jag kan använda mig av? Kanske kommer allt sluta på ett sätt jag inte kan föreställa mig nu, det är mycket troligt. Kanske kommer jag inte kunna påverka lika mycket som jag ursprungligen tänkt mig. Men ska såna detaljer verkligen hindra mig? Hell no!

Hur kliché-aktigt det än låter vill jag göra något för de som har de svårt. Alla som inte har samma möjligheter som vi. Jag tänker i banor som Afrika, Jorden, miljö och fattigdom - det finns så mycket att välja mellan. Jag ger mig in på något väldigt brett så det gäller att vara fokuserad och veta vad man vill åstadkomma och sen hålla sig på spåret så mycket man kan. Ett sidospår kanske skulle bidra till ett bättre resultat, det vet man aldrig och händer det så ska jag självklart inte hindra det.

Min kamera. Bilder. Tänk Arad tänk. Bilder har alltid haft förmågan att påverka, att få folk att inse ett eller annat eller kanske bara reflektera. Om jag kan uppnå en av dessa hos en individ så har jag lyckats. Vägen dit är svår och för att hamna på rätt spår och arbeta med rätt material måste jag resa. Resa resa resa resa härifrån. Bort från allt "det här" som bara vi är en del av och "tap into" den värld som så många andra lever i varje dag. Genom bilder, genom resor och genom berättelser av olika människor och situationer kanske jag kan lyckas med det jag försöker göra.

Det är så många som försöker göra samma sak, jag vet. Företag som försöker, eller får det att se ut som de försöker, ändra på saker och förbättra folks tillvaro. Men oavsett hur många det är som har försökt innan mig, oavsett hur många som har misslyckats även fast de kanske hade bättre förutsättningar så måste jag försöka själv. Idén i sig kanske inte är unik, men mina lösningar och tankesätt kommer vara det! Never give up, life is worth all the effort.

Tid, det är allt jag behöver. Tid tid tid tid tid. Så typiskt att jag saknar just det, men planera kan man alltid göra och sen slår jag till efter studenten.

Så nu äntligen, efter flera tråkiga inlägg (känns det som) så hoppas jag kunna få lite LIV i den här bloggen. Lite COLOUR. Lite ELD. För det är väl det som allt handlar om, eller?

Colour in life.

11 kommentarer:

  1. två tummar upp!

    SvaraRadera
  2. Always interesting to read! Like it, so keep it up!

    SvaraRadera
  3. like that "tap in". i'd tap that!

    SvaraRadera
  4. Åh, Mr. Happyface! Dina ord är så inpirerande! Du har verkligen förstått innebörden med att leva. Om bara alla ungdomar idag vore som dig. Vilket perfekt samhälle vi skulle ha då. Världen borde vara tacksam för att vi har dig och dina visa ord. Du är Guds gåva till mänskligheten. Tack, tack, tack för att du finns.
    Massor av kärlek
    Barbro

    SvaraRadera
  5. idiot barbo din tant

    SvaraRadera
  6. jag börjar ana ugglor i mossen angående den där barbro...hmmm vem är hon?

    SvaraRadera
  7. woho anonym vs anonym i en anonym fight på min blogg. underhållning under glees reklampauser

    SvaraRadera
  8. Kan inte alla bara vara vänner? (förutom barbro som skrämmer mig...)

    SvaraRadera