tisdag 6 oktober 2009

Tankar, oro, kreativitet



Jag vet att många av er ser mig som en glad person (och det är jag!) men nu vill jag faktiskt uttrycka mig på allvar och ber er därför att sluta läsa nu om ni inte känner för att läsa ett annorlunda, kanske lite negativt (?), inlägg om skolan och hur begränsade vi blir.

Har ni kollat igenom filmen? Om inte så rekommenderar jag att ni gör det, tack för länken Cathrine.

Så här ligger det till, med bara ett år kvar tills studenten och "framtiden" har jag (som kanske många fler) reflekterat över de senaste 12 åren och insett att allting, från början till slut, har följt stränga regler. Vad betydde fritid för bara några år sedan? Att gå hem till någon kompis och ha kul, testa nya saker och vara tillsammans. Vad innebär fritid idag? Att plugga inför veckans prov och provet veckan därefter.

Tredje ring innebär inte, som många påstod, ett slappt liv där man kan skolka, lite plugg och mycket tid att umgås med kompisar. Det är nu, efter två år, vi inser att sista året på VRG faktiskt kommer innehålla lika mycket, om inte mer, plugg som förra året och året innan det. Enda skillnaden är att vi nu känner till konsekvenserna av att INTE plugga, det får oss att omedvetet sätta oss ner med böckerna det första vi gör när vi kommer hem - oavsett om vi har varit i skolan sen 8.30 till 16.00. Det hindrar oss inte, vi sitter tills huvudet faller ner på tangentbordet eller grafräknaren och vi väcks av en smärta i pannan. Allt följer en enkel princip: gör jag inget ikväll måste jag göra dubbelt så mycket imorgon - och ärligt talat vem orkar med något sånt bland all skiv/flak/studenten/resor/jagvetintevad - planerande?

Förstå mig inte fel, jag sitter inte och pekar ut VRG som en ond varelse utan jag vill fortsätta på filmen och Ken Robinson's åsikter. Sanningen är att efter alla dessa år inser jag, och många andra, att det saknas så mycket i vår utbildning. Har ni inte någon gång känt att ni vill göra något speciellt? Det kan ha varit vad som helst, lära er spela något instrument, testa på parkour, läsa på hur man bygger en ubåt? Aldrig? Eller ofta? Jag har känt så många gånger, det enda som har hindrat mig är att jag inte har någon tid. Jag anser mig själv vara en målmedveten person, jag vill prestera bra i skolan och "lyckas" (KLICHÈ VARNING) i livet. Men vad innebär det att lyckas? Att få en lön över en viss summa, att köpa ett hus som är si och så stort eller att skaffa många båtar?

Enligt mig är det inte friskt att spendera så många timmar som vi gör på plugget. Ställ den här frågan till er själv, av alla de 7 dagar som finns i en vecka (så mycket har jag lärt mig efter 12 år) hur många dagar lägger ni ner tid åt att plugga? Jag tror inte jag behöver ställa upp något diagram åt er, utan ni förstår nog själva var gränsen går.

Skolan sätter press på oss, den saken är klar. Frys tanken en sekund där, sluta läs och reflektera. Ni vet att ni har hört ordet, ni vet vad det innebär och ni kommer ihåg alla gånger ni sov igenom eller ignorerade föreläsningen som försökte förmedla att GRUPPTRYCK är något dåligt, tvingar oss att göra saker vi inte vill och omringar oss konstant. Jo jag håller med, vilket är anledningen till min nästa punkt. VI påverkar varandra lika mycket som skolan påverkar oss.

Många kanske tänker men skit vad du babblar, men det finns faktiskt alternativ. Unschooling (nationella prov i engelska någon?) är ett sätt att låta eleverna lära sig genom att själva prova på. I enkla drag är det alltså VI som bestämmer VAD vi ska lära oss, samtidigt som vuxna ser till att vara där till hjälp. Idén är oftast ganska provocerande, har jag lyckats? Men eftersom det är relativt nytt, går helt mot vårt sätt att utbilda oss och innebär att vi själva faktiskt tar ansvar för en gångs skull innebär det inte att den inte kommer fungera. Skulle det inte vara underbart om vi för en gångs skull kunde läsa om vad som helst? Kanske bara är jag som tycker det.

Vad vill jag säga med det här inlägget, vad vill jag få fram? Ärligt talat tror jag att "felet", det som behöver ändras, på ligger mycket djupare än vad jag kan påverka. Förstår ni vad jag menar? Det finns där, vi, jag, alla som faktiskt vågar öppna sina ögon kan se det.

Jag vill uttrycka mig på så många sätt, men ibland känns det som att pratet om att "det finns så mycket att göra" inte stämmer utan det är snarare tvärtom. Kan jag verkligen följa mina drömmer (vilka de nu än är, jag har inte ens tid att tänka ut en sån enkel(?) grej) eller det kanske faller in i kategorin svaga koncept som egentligen inte stämmer överens med verkligheten. Ibland känns det som om det bara finns plats för ett begränsat antal framtidsplaner och folk är redo att, ibland utan att tänka sig för, uttrycka sig hur de vill om du har en plan som inte stämmer överens med vafan det nu ska stämma överens med.

Kanske har jag fel när jag skriver allt det här. Men just nu vill jag säga något, oavsett hur det blir. Tanken att vi mer och mer tillåter folk att övertyga oss om att våra drömmar och mål är fel får mig att rysa. Kanske är vi en generation som är lite speciell, enligt vissa t.om lata. Jag ser oss som en generation som inte vill se allt ur ett teoretisk synpunkt, utan en balans mellan teori och praktik. Vi vill hitta vår plats och testa oss fram, trial and error. Problemet är bara att vi lever i ett hårt samhälle, vi kan bli skoningslöst krossade utan minsta back-up plan, och hur planerar man då? Vi är utsatta för ett konstant hot känns det som.

Varför ska det vara så jävla svårt att växa som människa och få lite livserfarenheter?

Jag saknar kreativiteten!

15 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Jag tror att du har varit uppe i ditt huvud för länge. Allt verkar så jobbigt när man tänker för mycket på det.

    I mitt huvud låter det så här:

    En sinnessjuk person insisterar kanske på att den runda klossen ska ner i det fyrkantiga hålet; allting verkar krångligt och fel. För oss normala människor framstår inte galningens problem som autentiska, snarare inbillade.

    Tänk dig nu att en alien besöker jorden. För denna alien så framstår de ->normala<- människornas problem som ogrundade och inbillade. Vi är alltså sinnesjuka!

    För övrigt så är den här kommentaren förmodligen helt sinnesjuk.

    PS. Det kan tilläggas att jag inte är beredd att göra fel. Det kan verifieras i och med förgående inlägg som uppenbarligen blev... fel!
    Aj!, Det gör ont i kreativiteten!

    SvaraRadera
  3. Lajkar texten!!!

    och ahahahah till farlings kommentar om en sinnesjuk
    xDXDXDXDXDXDXDXDX heh.

    SvaraRadera
  4. Vi vill så mycket här i livet, vi vill kunna spela minst 5 instrument, prata 17 språk flytande, vara experter på 5 sporter och helst vara snillen i matte, kemi, fysik och fans moster! Hur ska man ha tid?

    Att lyckas i frmatiden handlar inte om att ha x antal nollor på banken eller x antal kvadratmeter under taket, så länge du gör det DU vill göra har du lyckats, det är när du börjar göra sånt du inte trivs med du har misslyckats...

    SvaraRadera
  5. Bwt riktigt bra inlägg där, affarin! Kheili doostam

    SvaraRadera
  6. Bboy, jag hann inte kolla på filmen men ditt inlägg räcker gott och väl för att väcka en och annan tanke. För det första skriver du otroligt bra. För det andra har du väldigt rätt i så mycket du säger. Och jag tänker att det är så sant att vi pressar VARANDRA till att tro att skolan, plugg, prestation är det enda viktiga lika mycket som vi blir pressade utifrån. Varför är det ingen som är först med att ta steget ut, förverkliga några av sina drömmar och visioner och smitta av sig med det på oss andra? Jag tror jag hade behövt se någon göra det för att veta säkert att det går;)
    Fast, å andra sidan har jag blivit lite mer sån nu sista året. Till skillnad från vad du beskriver så är det lättare i trean än det varit tidigare, åtminstone än så länge. Och jag har insett att den tid och kraft jag lagt på skolgrejer tidigare varit överflödig. Jag kan hålla igen på arbetet och lyckas ändå, sakta men säkert har jag lärt mig att se vad som är viktigt och tar ut det och lär mig det. Och kanske måste man sen träna på att lyckas plocka ut det viktiga inte bara ur en fet text om Platon, utan ur livet. Kanske måste man försöka inse vad det är som verkligen spelar roll och våga lägga energi på det.
    Vad sägs om att börja?:)

    SvaraRadera
  7. Jag tycker att du ska ta en titt på cannabiserapunktse, och hitta meningen med livet! ;)

    SvaraRadera
  8. Grymma kommentarer och åsikter ni har, ni förstår inte hur glad jag blir! Det kanske innebär att vår generation inte är så "lat" som folk verkar tro, att vi faktiskt vill ändra på saker och ting men får inte chansen att yttra oss ordentligt.

    Men jag tror ärligt talat vi inte inbillar oss. Om det är något som jag har lärt mig, inte av skolan utan personligen, så är balans bland de viktigaste som finns. Det spelar ingen roll vad de handlar om och ärligt talat tror jag att utbildningssystemet saknar balans hur man än ser på det. Jag tror faktiskt att vi har bevisat för oss själva, genom dessa kommentarer och åsikter, att vi faktiskt kan ändra på saker bara vi VILL.

    Problemet ligger i vår trånga syn på ordet "intelligens/IQ" - vilket också innebär att vi behöver arbeta med problemet i rötterna, vår och samhällets mentalitet samt syn, och inte försöka få de gröna äpplena, alltså vi, att bli röda när vi redan har börjat växa som människor. Låt oss växa som vi vill, vem vet det kanske faktiskt kan gynna oss alla?

    Jag har aldrig varit så redo att börja som nu!

    SvaraRadera
  9. Du har så rätt min pojke! Vi måste börja tänka utanför "boxen", så som ni ungdomar säger. Jag tror att inte bara unga, utan även vi lite äldre, kan lära oss av dina visa ord. Ditt blogginlägg har inspirerat mig att välkommna världen med öppna armar och försöka att hitta meningen med mitt liv.
    Fortsätt kämpa unga hjälte!
    Massor av kärlek
    Barbro

    SvaraRadera
  10. detta är varför man bör ta minst 5 sabbatsår innan universitet

    SvaraRadera
  11. Tack Barbro - du motiverar mig att göra så mycket mer!

    5 sabbatsår? Yello count me in. Men då kommer vi bli som alla andra som börjar plugga sent, vilket innebär att gå runt i korridorerna hela dagarna och ständigt säga "åh, jag har blivit så gammal" följt av en tung suck ;)

    SvaraRadera
  12. haha, känner inte till några sådana! go super-slackers!

    SvaraRadera
  13. 5 sabbatsår! I'm DOOOWN!

    SvaraRadera